Läsa

Har just blivit färdig med Haruki Murakamis ”Kafka on the shore”. Jag köpte den för några år sedan när den var hajpad, sen tyckte jag den verkade så himla intellektuell så det blev aldrig av att jag läste den. Nu är dock min läslusta på maxnivå igen, så jag siktar på att läsa de böcker i bokhyllan som känts lite sega innan. Läslustan kom igång eftersom Johanna matat mig med ungdoms- och vampyrböcker. Fantastiskt läskande och schysst läsning. Sen smög hon in ”The end of Mr Y” av Scarlett Thomas, som såg lite härligt fantasy ut. Det var den, men ändå inte. Damn, vilken bra bok! Som en blandning av Paul Auster, Philip Pullman och William Gibson. Ganska utspejsad och fantasifull men mycket stimulerande med andra ord. Rekommenderas! Betyg: 5!!

Men åter till Murakamis Kafka. Ungefär i mitten tänkte jag att den var genialisk. Sen tröttnade jag lite. Det hjälpte heller inte att det var en scen där två kvinnor i löparskor och manhaftiga shorts kommer in på hjältens bibliotek och säger att de reser Japan runt i jämställdhetens tecken. De irriterar sig på att det lilla biblioteket har gemensam toalett för båda könen samt på att böckerna är sorterade efter kön. Hjältens kompis läser lusen av dem på ett retoriskt schvungande sätt där det är meningen att läsaren ska ”Yeah! You tell’em like it is!!”. En scen som verkar skapad för att förlöjliga feminism och jämställdhetskamp.

Coolast med boken var nog att den japanska kulturen sipprar igenom. Japansk kultur verkar vara oss lika främmande som en infödingsby i södra Guatemala. Roligt, för samtidigt dricker de kaffe på Starbucks och lyssnar på Beethoven.

Sommar? Deckare.

Vi får väl inte glömma att detta också en bokblogg, va? Dessvärre har jag även inom detta område haft ett par bedrövliga veckor, det har varit som om livslusten alldeles runnit ur mig genom alla turer av arbetslöshet och blanketter och deklarationer och osäkerhet och rädsla. Nu har jag klart med fortsatt halvtidsjobb här på Bolaget, så att jag åtminstone kan lägga problemen delvis åt sidan. För tillfället.

Men men. Efter att ha halvläst både Barack Obama och Bodil Malmsten och sedan drabbats av den stora torkan, så tänkte jag att en deckare skulle få fräs på ögonen när jag åkte till landet alldeles ensam till påsk. Smart tänkt, va? Spännande thriller när man är mol allena i ett nattsvart ingenstans… Haha! Nå, R. har länge försökt få mig att läsa Michael Connelly, men dels läser jag inte mycket deckare och dels har jag i de fall det hänt bara läst svenska deckare (jag har av någon anledning fått för mig att jag bättre kan relatera till de miljöerna). Men i påskas tog jag Poeten med mig – och ta mig tusan om den inte var alldeles lysande i genren! Mycket spännande, med fina och genomamerikanska miljöer (på det positiva sättet) och verkligen välskriven. Sedan dess har jag läst en uppföljare också, men den var inte alls lika bra.

Anyways, för den som vill piffa upp vardagen med en pageturner och få en stunds underhållande avbrott i all seriositet – jag rekommenderar Poeten! Verkligen.