På väg
03 september 2009
Sprang en liten runda i morse, tolv minuter efter uppvärmning bara. Kändes sådär rent formmässigt, det är lätt att glömma att milen inte handlade så mycket om en vältränad kropp som en god vilja… Men ändå, det var ganska skönt och framför allt kändes det naturligt. Ingen ångest inför. Inga plötsliga ursäkter. Bara ut. Spring.
Lyssnade förresten på ett P1 Sommar-program medan jag sprang. Det gick över förväntan. Inget som störde rytmen, men ändå något som uppehöll tankarna på annat än trötthet. Kanske ett tips?
